På sydfronten intet nytt

Idag sprängdes inte matöppet... Och ingen skottlossning skedde inne på pizzerian. Vi har heller inte drabbats av radioaktivt regn, även om jag skulle ljuga om jag sa att det var bra väder. Inga folkgrupper har drabbat samman och jag tror nog att jag vågar gå ut och ta en promenad. Vågar betyder inte att jag tänker göra det.

Det är en helt vanlig dag här i Skåne.

Alice sover i sin vagn i vardagsrummet. Det har varit en tuff natt för oss båda. Hon somnade inte förrän närmare halv 11 och sedan sov hon till strax före tre då hon vaknade och panikskrek fram till fem... Sen sov hon oroligt till strax före sju då hon började gråta igen. Vet inte varför hon är så jätteledsen, kan bara anta att hon har ont någonstans så hon fick en alvedonsupp och nu sover hon lugnt i vagnen med händerna knäppta bakom huvudet.

Vi är bjudna på kalas idag också! Hos lille Mio som hunnit bli ett helt år gammal! Eller... På onsdag blir han det, om jag inte minns helt fel. Så för ett år sedan idag så var hans mamma jättetjöck!! :D Men med Alices dagsform sviktande så blir det ingen långvisit... Att ta en heldag där hade ändå inte gått då vår feta hund löper, och alla som haft en löptik vet kanske hur svårt det är att hitta hundvakt då när de flesta i ens bekantskapskrets har hanhundar. Jag vill INTE ha fler valpar!!! Så tjocka vakthunden får stanna hemma och sova de timmarna vi är iväg, så får vi vända hemåt tidigare som sagt.

Nu vaknade Alice... Men slutligen vill jag ju bara dra Moas nya favoritskämt så hon blir glad:

-Knack knack
-Vem där?
-Alice!
-Vilken Alice?
-All is är slut, gör ny...

Blir humor lägre än så?

Kommentarer
Postat av: Mamma

Stackas lilla Alice, hon kanske saknar mormor ;) Hoppas det blir bättre snart, krama henne från mej.

2011-07-23 @ 12:22:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0