Alice den större

Den bästa dottern, storasystern och flickan i hela världen :) även hon var med till BVC där hon dealade till sig en leksak att ta med hem från sköterskan för att lämna tillbaka pärlorna som hon "lånade" medan lillebror undersöktes. Det gäller att vara smart och fräck om man vill komma någonstans i världen! Dock är hennes föräldrar ganska stränga när det gäller tjat och tiggande, så hemma eller med oss på affären vinner hon inget på det... något hon börjat inse och då ringer hon mormor och skvallrar. Klok tjej.


Alexander den store

Lilleman har vuxit och är nu 50cm och väger 3050g... Verkligen enorm ;) haha hans mammagruppsvänner föddes större. Men han har andra fördelar då han passade på att fixa 1-månadskontrollen nu i förväg då han alltid har öppna händer och han slog upp sina blå och direkt fokuserade på sköterskan och sedan bjöd på årets skönaste leende till hennes förtjusning. En riktig hulk är han också som lyft upp huvudet sedan dag 1... Omöjligt sa de på bb, så han fick motbevisa och sedan dess har han själv bestämt var han tänker titta. Han pressar sig upp på armbågarna när han ligger på mage, sen ligger han så och glor. Korta stunder åt gången, bara ett tiotal sekunder, men ändå. Alice låg som en sten när hon var liten så detta är vi inte vana vid... Måtte han dröja med allt annat, jag vill inte ha en stor unge till än, jag älskar det lilla knytet som bara äter och skiter och ligger kvar i babygymmet där man lämnade honom :)


Man slutar aldrig att förundras...

Hur kan en så liten person vara så komplett? Att en liten cellklump blir en människa... Ja, det är rätt häftigt.


Fullt upp

Alice är på dagis en stund, så jag ska diska, tvätta, städa, göra fiskgratängen vi ska äta till middag... Ja, och hundra andra saker... Men sen sa Alexander "men mamma, kan inte jag få sova på ditt bröst ett par timmar?" så nu är jag fast i soffan och kan lika väl sova jag med :) synd. Verkligen.


Snart dags!

Så snart vi varit på efterkontrollen efter förlossningen och fått grönt ljus från barnmorskan så ska muskler byggas. Är helt vek efter att ha legat sjuk så länge, gick ju ner 7kg i december bara (och mer dessförinnan) och det lär ju varit mina muskler som förtvinade och försvann. Har ätit upp mig lite igen nu så jag mår bra så nu är det bara att komma upp i sadeln igen. Bokstavligt talat verkar det som, då jag idag fick två erbjudanden om att rida. Har även gjort en deal med maken så jag får ta nån kväll i veckan och åka och träna/simma på friskvårdshuset medan han tar hand om ungarna. Måste ta tag i detta, är löjligt svag!! Förr orkade jag springa i trappor med Alice på armen, nu orkar jag knappt ens lyfta in henne i bilen och jag får ta hiss trots mina fobier för kroppen fixar inte långa trappor.


Lille lille Boo

Nu är Alexander lika "stor" som Alice var när hon föddes...


Prusiluskan

Älskade lilla clown...


Bosse

De flesta kallar inte Alexander för sitt namn utan har hakat på Alice och kallar honom lille boo, eller kort och gott Boo. Detta har gjort att vi iaf övervägt att lägga till Boo som mellannamn (vi har inte skickat in namnpappret än) MEN bara att heta Alexander och sen vårt efternamn är hutlöst långt, plus att han ska heta Johan Peter också... Känns som ett oändligt långt namn att döpa pojkstackarn till Boo Johan Peter Alexander... Det kommer aldrig rymmas i ett pass. Så även om vi hört er nära och kära och tagit era åsikter i tanke, så får nog Bosse bara vara ett smeknamn även i framtiden :) Jag tycker fortfarande att Bo-Bastian är ett skithäftigt dubbelnamn men Johan har lagt in sitt veto och sonen får heta Alexander som förbestämt. Punkt.


Vakthunden

Mika har åter tagit på sig barnväktarrollen. Precis som när Alice var ett litet knyte så får inte vem som helst komma nära vår nya familjemedlem. Men när det bara är vi... Så är hon vanliga gamla tjockismika igen... Som ligger konstigt när hon sover.


Konsten att kläcka!

Så... Den 7/1 föddes vår lille Boo.... Eller Alexander som det kommer att stå i hans pass. Johan var på jobbet när det började mola i magen och eftersom jag haft en del förvärkar denna gången så tänkte jag ta en snabb dusch så det skulle gå över. Hade precis letat fram busskortet så jag, Moa och Alice skulle kunna gå på shoppingrunda på stan dagen efter.
 
Duschade några minuter och började så smått ana att detta inte var vanliga förvärkar. Ropade på Moa som fick hjälpa mig ur duschen (vi har ju sån hög kant) och få på mig lite anständiga kläder. Klockan närmade sig fyra så jag brydde mig inte om att ringa Johan som ändå snart skulle sluta jobbet och komma hem. Ringde mamma istället och förvarnade att det kanske skulle hända något inom några dagar. Mamma tyckte jag nog skulle ringa till någon annan än henne, eftersom jag flåsade rätt rejält - typ förlossningen eller Johan som skulle ta mig dit :P
 
Ringde Johan. Bad honom stanna och köpa alvedon på hemvägen men sen köra hem rätt så omgående. Värkar var 4:e minut... Gick och gömde mig i sovrummet för att inte skrämma Alice. Bad Moa lägga ner det sista i förlossningsväskan. Johan kom hem och vi körde direkt till CSK trots att de var rätt ovilliga att ta emot oss, det var fullt och närmaste förlossning med plats var i Växjö. Fetglöm. Jag skulle ha IV-dropp minst två timmar innan själva kalvningen så jag behövde in snabbt.
 
Sista bevisbilden innan. Precis inkommen på CSK. Var fortfarande vid gott mod då smärtan var okej att hantera fortfarande.
 
Var 4cm öppen när vi kom in, så de valde att låta oss stanna istället för att skicka oss vidare. Hinnorna var jättespända sa barnmorskan och hon satte därför på fru Mattisson en enorm blöja för "ditt vatten kommer forsa á la hollywood-film". Det är ungefär DÅ man känner sig som snyggast.
 
Kopplad till dropp, CTG och mitt i en värk. Fortfarande hyfsat klar i skallen, medgörlig och samarbetsvillig. Iklädd den obligatoriska rocken och jätteblöja (som tack och lov inte syns på bilden). Varm vetekudde mot nedre delen av magen istället för att smärtlindra med varmvatten... Vägrade all annan form av smärtlindring... just då.
 
Värkarna tilltog sedan rätt kvickt. Lustgasen åkte fram. Min älskade vän. Här försvann all form av värdighet och stolthet. Barnmorskan hade kopplat bort droppet och tyckte jag kunde försöka röra lite på mig för att se om vattnet kunde gå... Självklart vägrade jag. Lustgasslangen når inte röra-på-mig-lite-långt. Fick då ställa mig upp och hänga över sängen och dansa med rumpan när jag hade värkar... Men eftersom den gasade Nilla vägrade rumpdansa, utan istället fokuserade på att suga i sig ännu mer gas och be om att få dö, så kom den hemska medicinbollen fram. Jag hatar medicinbollar.
 
Så här snygg är man när man är däckad mellan två värkar, sittandes på en blå jätteboll med ett järngrepp om lustgasmasken och kräkpåsen.
 
Vid varje värk slet jag så för att snabbt få gasmasken till ansiktet så jag ryckte ut sladdarna varje gång så den var tom... Sen brölade jag och grät medan maken desperat försökte koppla ihop allting igen och få igång gas samtidigt som han tryckte efter hjälp. Stackars Johan. Varm var jag också, så precis som sist drog de igång AC i rummet och jag fick en kall blöt handduk i pannan. De kom även på att jag nog inte ätit på något dygn så barnmorskan trollade fram en glassdrink med proteinpulver som maken fick mata mig med (läs: hälla i lite på måfå medan jag var halvt medvetslös) mellan värkarna.
 
Så kom känslan. Ni som fött barn vet vilken det är. Bajs-eller-bebis-känslan :P Men eftersom mina ben var för korta så nådde jag inte riktigt ner från bollen att själv ta mig någonstans så fick jag total panik. "TAAAA BOOOORT DEEEEEN" skrek jag bara till Johan som helt skräckslaget började slänga bort saker från mig utan att riktigt veta vad jag ville ha bort... Och i mitt flaxande paniktillstånd gled blöta handduken ner över mina ögon och eftersom det kom en värk så jag pressade gasmask så fick jag inte bort den själv så jag började bara bröla och flaxa ännu mer tills han iaf insåg att handduken behövde tas bort. Då, i nästa värkuppehåll (som nu bara var på sekunder) så sansade jag mig och sa med min lyd-eller-dö-röst "TA BORT BOLLJÄVELN OCH TRYCK EFTER HJÄLP"
 
Nästa värk var en krystvärk och barnmorskan försökte få mig att klättra upp i sängen igen... Har något försökt klättra upp i en säng i det tillståndet? Jag gjorde det med Alice och nu igen med Alex. Det är som att bestiga K2 i gummistövlar. Väl uppe i sängen lyckades jag inte reda ut mina ben utan satt ungefär som Bambi på hal is halvliggandes med ett ben bakom mig, knipandes som en idiot. Barnmorskan kände efter och jodå, jag hade rätt... Där kom en bebis.
 
Lyckades reda ut benen och i nästa värk kom vattnet... Som en ballong. Plopp. Jag stänkte ner barnmorska, sköterskor, säng och väggen på andra sidan rummet. Barnmorskan som satt precis nedanför "fångade upp" det mesta ändå, Johan hade tur som gått upp till mitt huvud precis innan. Vägrade dock krysta, tänkte att det skulle ta många krystningar så jag tänkte minsann spara lite kraft och det spände på som attan så jag tänkte ta det lugnt för att klara det... Barnmorskan fick ryta i och säga att det nog bara skulle krävas en eller två för att jag skulle göra det jag skulle.
 
En värk. Plopp. En liten slemmig sak på magen.
 
Så otroligt liten och skrek inte som han skulle. Och hans mamma var inte alls med i matchen utan efter en snabb titt la jag mig bara ner och var helt omedveten om allt omkring, helt yr och borta. Fick lite syrgas och blodtryckskoll medan pappa Johan klippte strängen. Sen fick Johan följa med Alexander till neo-avdelningen en runda för att kolla hans andning som var okej men inte bra.
 
Medan de var borta var det dags för det "roliga". Ingen bebis hade jag hos mig, ingen aning om hur min nyfödda unge mådde eller var han var, dock lite lugnad av att hans far iaf var med honom så han inte var ensam. Och mitt i detta inferno i mitt huvud hör jag "nu är det dags att klämma ut moderkakan". Ahh. Men det gick bra, den kom hel och fin. Sen kontroll av bristningar. Efter att, precis som efter Alice fötts, börjat klättra uppåt ryggstödet på sängen skrikandes så fick jag lustgas under kontrollen så jag var så där härligt klar när barnmorskan berättade att hon ville sy lite. "NEJ, det vill jag inte. Jag kan leva med att vara så här slapp!" blev mitt svar och det krävdes både gas och bedövningsspray innan jag kunde tänka mig att gå med på det.
 
Så kom Johan tillbaka med vår son, tillsagd att ha honom hud mot hud medan de städade upp mig lite.
 
Vägning, mätning och första kontrollen...
 
...och sen fick jag ha min lille gosse hos mig.
 
Den obligatoriska fikan... Varm choklad har aldrig varit så gott... Rosa bubbel och goda mackor innan man skulle flyttas upp till bb.
 
Och väl uppe på bb kom storasyster och hälsade på... Kände lite på lillebrors hår...
 
...hjälpte till att hålla honom lite och mysa...
 
...och käkade upp morsans mat.
 
Vi fick p.g.a. att det var överfullt inte stanna på bb mer än ett halvt dygn. De gav "dispens" trots att vi egentligen skulle hållas under uppsikt tre dagar med vår GBS då det tydligen var andra som behövde sängplatsen bättre. Blandade känslor, dels skönt att få åka hem men samtidigt lite läskigt då jag gärna stannat till 48h-kontrollen minst.
 
Väl hemma kom ungarnas mormor och morfar med tårta för att fira tillskottet. Jag var kanske inte den trevligaste människan på jorden, lite förvirrad och chockad över allt som hänt det senaste dygnet, men tårta är alltid gott iaf :)
 
Våra små änglar i matchande outfits :)

Beräknad...

Idag var Alexander beräknad att födas enligt ultraljudet... Sen har ju gissningarna från läkare och andra varierat från början av december fram tills dagen efter han föddes (då jag ev skulle bli igångsatt) eftersom jag blev sjuk men det officiella datumet för kalvning var ändå idag. Tur han kom när han kom... Snö här idag. Alla vet hur bra man kan ila till sjukhuset i snö i Skåne :) kanske kan "fira" dagen med det där utlovade förlossningsinlägget ikväll... Har bara inte orkat sitta vid en dator än. Flera veckor sedan sist jag uppdaterade mig riktigt, inte sedan jag blev dålig :) men det är ganska skönt att leva här i min bubbla också och bara ha ungar och make nära och mysa. Tänkte ta tummen ur röven och bjuda in lite folk också, många som vill hälsa på. Sist släppte vi hit folk direkt men nu har vi faktiskt varit ganska privata och bett folk vänta så vi fått landa vilket varit skönt. Bara mor- och farföräldrar (och moster Moa, som dessutom fick se honom först då hon var den enda som kom upp på bb) som har fått snusa bebis här ännu.


Blää

"bajset" (om man ska tro Alice) på lille boos mage har lossnat. Geggigt och äckligt... Minns inte att Alices navelsträng var så läskig så vi ringde bb som rena rama nybörjarföräldrarna och ynkade :) men det är heeelt normalt :P


Barnen tillsammans

Lille Boo (lillebror som Alice säger det) och Alice... Älskade ungar. Stoltare storasyster finns inte! Hon vill hålla, byta blöja, krama och klappa. Lillebror vill mest äta, skita och sova... Och kissa på folk. Pojkblöjor är fan så mycket svårare att byta!!! Men han är fin... Det sägs så iaf, han är tydligen inte så fulnarig och bullig som pojkbebisar ofta är. Jag vet inte, lille boo ser väldigt mycket ut som en annan bebis vi hade för ett par år sedan ;P men denna avkomman är mer lik sin mor till skillnad från Alice som var sin fars kopia. Små detaljer. Mest är de lika varandra, vilket inte är konstigt då de är stöpta i samma form. Ska uppdatera ordentligt ikväll från riktig dator med bilder och så... Om lille boo tillåter.


Tack älskade familj!!

Så har de åter lämnat sina barnbarn för att åka över hundra mil hem igen. Blev en väldigt kort visit för de ville se Alexander och umgås lite med fina Alice, men mycket uppskattat från min, johans och ungarnas sida. Trist det är så långt bara!! Tack iaf mammi och pappi för att ni lät Alice stå i centrum trots "lille boo" och för ni tog med henne på lekland och sånt som hon kommer prata länge om. Tack för lånet av min syster också när hon var här och gjorde så mycket fint för oss. tack för torktumlaren som bokstavligt talat kommer gå varm här hemma. Och tack för att ni alltid ställer upp!! Inte många som är så knasiga att de kör flera hundra mil bara för att finnas nära när de behövs.


Leg. Kossa

Eftersom jag förespråkar amning och själv producerar mjölk för en hel armé... Så är det precis vad som nu ska göras! Göda en babyarmé! Varit och hämtat hem lite grejer från neo-avdelningen och ska nu donera den tuttjuice som Alexander inte orkar svulla i sig under ett par månader. I am cow.


Alltså...

Rör inte min julmust!!


En fin gosse

Tänkte bara meddela kvällens hockeyresultat


Adrenalin

Natt. Men hur fan sover man när man är adrenalinhög, nyförlöst och har eftervärkar?! De berättade precis att vi fick en dispensplats här... Det var tydligen helt kaos i hela Skåne idag... Hade inte Alice gått så fort hade vi hänvisats till Växjö. Jäkla tur konstaterade både jag och bm för dit hade vi inte hunnit på nåt sätt :P johan är hemma och sover hos Alice och Moa nu. Alex sover här bredvid. Han ser ut som en liten sur gubbe. Jag är sugen på en stor cola med is från donken. Förlossningsberättelsen kommer sen hemifrån med fler bilder... Blir kvar här minst två dagar pga min gbs, de hann sätta dropp men det hann inte verka. Attan. Jag är för snabb (läs: världsbäst!)


Det tog (som alltid?) fyra timmar från första värk... Så kl 19.49 föddes lillebror; 47cm lång och 3215 gram. Fy fan vad skönt att ha detta avklarat!!!


Alexander


Jan. 05, 2013


Gangnamstyle

Denna väntan... Så snart ungen är ute ska jag dansa gangnamstyle-dansen med sköterskan på bb som utlovat och jag tänker pressa i mig av den rökta rådjursbog som ligger här hemma (tack, Patrik!!) tillsammans med norskt flatbröd och det ska bli så ruskers skönt att kunna stå upp som en normal person. Iaf ni som smsar sju gånger om dagen och frågar om vi fått bebis... Lägg ner :) jag lovar att säga till när det ska ske. Ni får en bild på vår gangsterbarnflicka och gangsterunge istället så länge.


RSS 2.0