Inte för att jag har ångest eller så...
Meeen... Det är min sista månad som mammaledig med lille älskade Bosse. Jag ångrar mig lite. Jag vill vara hemma längre!! Samtidigt ska det bli skönt att komma tillbaka till jobb och få ha lite vuxna samtal som inte alltid innefattar bajs eller snor.
Måste ta hem lilla fotoskrivaren från mamma o pappa, den vi fick när Alice föddes... Då hade vi en bättre hemma så vi har inte saknat den förrän vår fotoskrivare fick fnatt i vintras. Måste iaf skriva ut lite bilder på ungarna och tapetsera min nya kontorsplats med (tillägg: jag är måttligt glad över att ha förlorat min plats från ifjol... Jag gillade att dela rum med söta Anna!)
Ligger på soffan med sonen på magen nu... Tittar på Arn och sörjer att ännu en dag i vårat liv snart är över. Min sista tid som mor åt ett spädbarn är förbi... Snart är bebistiden också över. Eftersom vi bestämt att inte skaffa fler barn (jag vet inte om min kropp skulle klara en graviditet till) så känns det lite vemodigt att se pojken växa - med Alice fanns ändå lite tankar om ett syskon och att få uppleva alla små mirakel igen, men inte nu. Det svider lite i hjärtat. Han växer för fort.
