Nillas blogg

Kallt. Fryser. Folk går inte på loppis i kylan, det är påsk, de målar ägg och käkar godis. Har iaf sålt motsvarande platsavgiften så jag går inte back...

Alice är inne i nån period då hon är rädd för det mesta (utom bilar, som jag gärna sett henne mer försiktig omkring)... Och då tyckte jag att det var en bra idé att berätta att påskharen kommer med ägg. Mitt barn har därför legat och vridit sig sedan sju nu, lätt livrädd för att en jättekanin ska komma in i vårt hus och ta henne när hon sover (vet inte hur hon lyckats vända "lämna godis" till "komma och ta dig"). Suck... Detta ska jag reta henne för när hon blir större, men tills dess tänker jag inte berätta om en enda högtid i förväg. Mammahjärtat dör lite varje gång hon är rädd för något.

...har somnat på soffan.

Fått frågan var jag jobbar och med vad... Svaret är enkelt. Jag jobbar inte. Jag är mammaledig så min arbetsplats nu är hemma med barnen, dygnet runt-jour och dålig lön.

Men först ska vi förvandla er alla till sniglar!! Moahahahaaa

De finaste påskprydnadssakerna kommer från dagis. Frågor på det?

Idag har lillan varit en pärla! Inte en smula trots på hela dagen, vilket var ett tag sedan sist. Vi åt långfrukost ihop med kokta ägg, juice och mackor och sen åkte vi till stan en runda och köpte en hatt att hålla i (eftersom jag alltid skriker "håll i hatten!" när jag startar bilen och Alice alltid svarat "men jag har ju ingen hatt! Vi måste köpa en hatt!")... Hatten satt förvisso mest på hunden medan vi körde hem sedan, men tanken var ju god. Och tjejen var nöjd. Väl hemma igen efter lunch var vädret så fint att vi drog på lite mer kläder och lekte ute hela eftermiddagen... jag hann kratta hela lilla gräsmattan (den på framsidan mot parkeringen) och köra iväg 7 skottkärror med gammalt gräs, löv och grenar. Blev jättefint. Nu är det bara den stora kvar, men det känns ju "lönt" när eon ska köra på den och gräva upp en stor del vilken dag som helst... Men oavsett har det varit en bra dag idag! Alexander har sovit i stort sett hela tiden, han gillar att sova ute.

Detta såg jag när jag tittade i backspegeln idag... Var tvungen att stanna och ta ett kort. Hon må vara bland de mest korkade djur som finns, men tålmodigare hund med barn får man leta länge efter...

Nu har vi fixat världens snyggaste påskris (pås-gris som Alice sa och blev lite besviken när det inte alls hade med grisar att göra)... Jag har satt fjädrar i smällbärshäcken... jag har handlat hem påskmat och vattenfärger så vi kan måla ägg... Jag har pyntat, bakat och pysslat så till det extrema. Jag har förberett inför påskfesten på dagis då ungarna ska vara utklädda... Jag har INTE skickat några påskkort. Ni får överleva utan. Känner mig klar, så nu kan påsken få komma! Stressen fortsätter efter påsk då det nalkas dop... Dagen efter Johan fyller 30... Men han får fira senare, det är mer än nog med allt annat nu. Kyrkan var bara tillgänglig just det datum vi har, så nu fick det bli så. Han får låtsas vara 29 och hålla krisen inne nån vecka extra.

Jag gillar den reklamen skarpt... Den där de inte kan läsa mer saga för "schh, lampan sover". Varför tänkte jag inte på det? Och vad tänkte vi på när vi lät vår dotter lära sig "god natt Alfons Åberg" utantill? Läggdags nu är en sport. Hur många sagor kan hon tigga till sig? Och hur många gånger kan hon få sin far att springa och hämta saker (vatten, potta, tandborste och nalle...). Vi är så ägda. Det är skitsnack att de vuxna bestämmer... Jag tror vi alla vet vem som är chefen i det här huset. "nej, Alice... Mamma gör påskskinkan själv... Det blir så söligt annars" "nej, mamma jag vill måla schinkan". Jag låter en bild visa vem som vann den gången... Igen ;)

Igår var det ett helt år sedan världen rasade under mig och jag föll handlöst. Ett år sedan jag gravid vaknade på morgonen och mådde bra (något som inte är normalt när jag är gravid) och sen upptäckte jag att jag blödde lite. Ni som vill slippa veta mer kan sluta läsa här för jag måste skriva ner detta nu och lägga det bakom mig. Johan tog akutledigt och vi åkte till sjukhuset hela familjen då vi inte hittade barnvakt. Han och Alice satt nere i sjukhusets café medan jag fick beskedet två våningar upp - bebisen levde inte längre. Hur hanterar man ett sånt besked? Det gör man inte. Vi hade ju gått så länge, risken var ju minimal!! Läkaren började genast planera hur de skulle få ut vår bebis och vi fick en ny tid på måndagen för att göra vad som skulle göras. Vi fick åka hem och börja ringa runt och berätta att det inte skulle bli syskon här trots allt. På kvällen nattade jag Alice när jag började må konstigt, men eftersom jag gråtit hela dagen tänkte jag inte mer på det. Det började dock göra ordentligt ont så jag gick till johan som satt i soffan och bad honom ringa efter barnvakt och köra in mig akut... Och i samma veva som han ringer efter barnvakten så gick vattnet och jag fick krystvärkar. För att inte väcka Alice flydde jag in på toaletten där vår lille pojke föddes. Helt odramatiskt egentligen, en liten sovande docka. Som aldrig skulle vakna. Jag klarade inte av att se mer på den lille så jag tog mig loss från honom och satte mig på skohyllan i hallen och ringde upp mamma (säkert utan att säga ett ord) och kräktes tills barnvakten kom så vi kunde åka in. Min starka starka man fick städa upp allt och ta reda på bebisen medan jag var hysterisk. precis när vi skulle åka kom moderkakan och med den en fors blod som inte ville sluta. Väl inne på akuten tog jag en kölapp och satte mig och väntade... När det blev min tur hade jag blött igenom den bindan jag hade satt dit och blodat ner hela mig. Sköterskor hjälptes åt att få av mig allt och tvätta av mig där jag bara stod mitt på golvet i ett undersökningsrum och tjöt. Sen blev jag placerad på en säng med dropp medan de försökte hitta min blodgruppering från Alices förlossning så de visste vad de kunde ge... Ahh, det var väl ungefär allt. Var bebisen, vår Casper, vilar idag är det bara ett fåtal som vet. Och det är inget vi går runt och tänker på... Vi har fått världens finaste Alexander istället och det är nog precis så det var menat att bli. Men ibland, som igår, minns man lite extra. Och då är allting så jävla pissigt. Det gör ont i hjärtat. Behövde få berätta öppet. Tack. Nu ska jag aldrig mer älta detta. Lovar.

Så fick vi ÄNTLIGEN träffa en läkare som både pratade svenska, tog sig tid och gav ett tryggt intryck. Som kollade allt som skulle kollas OCH pratade med mig som vuxen människa... Och som inte tog illa upp för att Alice var med. Alexander har därmed genomgått sin första riktiga läkarkoll 10 veckor gammal. Tack, BVC i Degeberga, för ni fixade det! Passade på att kolla Alice på en gång... Lilla fröken är 90cm nu och väger 13,5kg med outfit. Hon ligger fint på sin kurva. Bosse är 54cm och väger 3975 och har precis börjat sin kurva. Hans första tänder är påväg upp i underkäken nu, är bara en tidsfråga innan de är igenom... Sen är han en riktig krokodil!

Alexander hade gått upp ännu mer och väger nu nästan 4kg :) min stora gosse. Han har faktiskt gått upp så han når normalkurvans nedre kant! Jeii!

Hade inte så mycket kul på vinden som vi trodde... Vi har nog redan varit duktiga på att ge bort överskottet av köksgrejer. Men ni som behöver barnkläder till en liten flicka, böcker, en simpsonklocka som skriker varje timme, skor, däck och mängder av annat bättre begagnat kan ju svänga inom påskhelgen ;)

Så många varningar... Och så lite snöstorm! Besviken! Bring it on, naturen!!

Ja, detta kommer vara ett redigt gnällinlägg! Först vill jag sända en påse hat till två personer; den kvinna som stod före oss i toalettkön på maxi och såg min tvååring som hade jättekris och ändå inte lät den lilla gå före... Och sen du, feta man i beige jacka, som försökte tränga dig före mitt superkissnödiga lilla barn. Jag vet att jag använde olämpliga ord, men den enda jag ev skulle be om ursäkt till för det är Alice för att hon hörde. Jag menade vad jag sa. Sen undrar jag om jag går runt med en lapp på ryggen som jag inte ser med texten "JAAA, snälla pensionärer! Kom och prata med mig!" för på vår handlingsrunda idag (och det var en kort runda till blöjhyllorna via osten) så kom tre äldre (!) personer och klämde lite på mina barn och pratade obehagligt länge. Det händer så fort man är bland folk med barnen, speciellt Alexander. Han är en tantmagnet! Jag är inte speciellt social. Jag kan vara pratig och framåt men det är bara i vänners sällskap och på jobbet. I övrigt är jag fruktansvärt nöjd med att slippa människor :) så tio minuters kallprat med en pensionär - not my thing...

Att få syskon innebär att man snart ska möta världens största lögn... "tänk vad roligt, då kan ni leka och prata skit!!". Yeahright. Det är skitsnack! Fråga bara Alice... Lillebror är skittråkig! Han leker inte, han pratar inte och hon får inte ens använda honom som boll!! I nio månader (och i hennes fall ännu fler eftersom jag var gravid innan också) byggde vi, som de usla föräldrar vi är, upp en förväntan att det skulle ploppa ut en lekkamrat som alltid skulle finnas nära men istället fick hon... En lillebror som ligger som en påse köttfärs vid morsans bröst och bara äter, skiter och sover. "snaaart blir lille boo stor, då kan vi leka" säger Alice. Men jag tror nog hon vet att vi blåst henne. Han skrattar ju inte ens när hon tar hans näsa. Skaffar vi fler barn (vilket inte kommer hända, så detta är en hint till er som ska ha syskon) så ska jag säga som det är; i mammas mage ligger en dötråkig unge som kommer ta upp massor av den uppmärksamhet som du får idag. Bebisen kommer inte kunna leka på löjligt länge, inte föra någon form av givande konversation de närmaste åren och det kommer bli vääääldigt mycket kiss och bajs.

Fått en del förslag på saker som kan bräcka Alices dop... Min egen idé var att vi skulle dansa gangnamstyle in i kyrkan "men det är ju såååå 2012!". Att skilja oss, sjunga svampbobsången på ryska istället för psalmer, harlem shake i kyrkan, sektbildningar och maskeraddop går också bort, tack ändå för förslagen. Det blir nog, i slutändan, ett vanligt tråkigt dop :) trots allt är det väl vad som skulle förvåna folk mest. Dagens bild: hund möter kattlucka.

Vi har ju berg med små flickkläder och rosa prinsessiga barnsaker som lillebror inte får ärva (nej, jag är ingen vidare genusmorsa...). Det räcker att jag får spara en jättelåda med de kläder som betyder lite extra. Vi har även flera däckstaplar från bilar vi inte längre äger, prylar packade i lådor på vinden sparade sedan vi bodde i två hem och tusen andra grejer som bara tar plats. Så nu är det dags. Påskveckan smäller vi upp en loppis på vår gård! Får vi saker sålda - perfekt! Får vi inte en grej såld - okej, johan är ändå ute och grejar så han ska få äran att sköta allt så vi förlorar inget på det utom möjligen den tid det tar att bära fram och tillbaka allt.

A.k.a. minimoroten... Vad ska vi kunna göra på ditt dop, kära son, som bräcker din systers?

Först mammaträff med massa söta bebisar, sen kom prästen för att prata dop... Mycket fika helt enkelt...

Jag tror aldrig jag varit såhär trött!! Jag ska mörda den fan som matade i min dotter speed idag... Ja, för nåt måste hon fått i sig. Hon har varit igång sedan halv 6 i morse och inte stilla eller tyst en sekund... Och denna trotsålder... Phuu, nu ska det bli skönt att sova två timmar innan lillebror vaknar för mat. Det värsta är ändå insikten om att jag kommer sakna den här tiden sen... Men just nu är det väldigt mycket sen!

Två personer smet från betalning. Två personer stannade inte för polisen. Två personer stannade inte vid rött ljus. Två personer körde genom en bom. Två personer körde ut på en öppen bro. Två personer dog... Men det är polisens fel? Haha. Älskade logik! Var finns egenansvaret i detta? Det är såklart tragiskt för de avlidnas anhöriga, men det var ett aktivt val de gjorde redan när de smet från macken och sedan om och om igen.

Det är en stor dag och stora dagar måste man fira! Därför tänker jag vispa ihop maränger och koka seg chokladkolasås idag och göra marängswiss!! Äggulorna blir glass i glassmaskinen. De säger ju att hemlagat är nyttigt. Därför blir detta nyttigt. Vad firar vi då? Tja... Enkelt! Vi firar att Bosse äntligen kan ha storlek 2 på blöjorna. Allt går att fira!

Fick för mig att baka... Elen var avstängd hela dagen så jag tyckte att det var ett trevligt tillfälle att smälta smör på öppenspisens värmehäll och förbereda alla degar tills strömmen kom tillbaka och ugnen kunde startas för att grädda allt... Det dåliga i denna planen var väl det faktum att även vattnet försvinner när strömmen går här... Så när strömmen precis gått stod jag med händerna i negerbollskladd (för löst för att kallas deg, för fast för att vara smet...) och insåg att jag var kladdig så in i norden och inte kunde tvätta händerna. Tack och lov att vi har blöjbarn och därmed massor av VÅTSERVETTER hemma :) nu har jag tre lådor kakor i frysen, det blev bruna bröd, schackisar, brysselkex och nya hallongrottor eftersom de jag bakade i fredags redan är slut! Och min "bullåda" är till bredden full av kanelbullar. De negerbollar, eller chokladbollar (ni får säga vad ni vill), jag skrev om försvann i ett nafs när make och dotter kom hem... Nu ligger bara den där sista den-som-äter-denna-måste-diska-fatet-bollen kvar. Vill slutligen passa på att påpeka för er skåningar som behöver höra detta: det heter negerboll (alt. Chokladboll) INTE negerbulle!! Och för den delen heter det FRALLA om det är en frukostfralla med pålägg, INTE BULLE!! En bulle innehåller oftast kardemumma och kanel och är dekorerad med pärlsocker. Nästa gång jag är på café och beställer en bulle vill jag ha en BULLE, inte få frågan om jag vill ha med ost eller skinka så jag måste förklara. Jag förstår inte bullsvårigheterna här nere. Älskar er, men skärpning på bullfronten!

Kärleken och meningen med livet finns ibland väldigt nära.

Lyssnar på god natt-saga ihop. Mamma läser med rolig röst...

Städar och fixar... När helgen är över bör jag vara i fas igen efter renoveringen. Men det är inte alltid lätt att städa med två småbarn. Tur Alexander har en duktig storasyster som gärna hjälper till att ge honom nappen, mata honom och sjunga fina sånger. Att lillebrors första vaggvisa blev "bä bä vita lamm gick på resturang" är inte mycket att göra åt :)

Ikea här kommer vi... 3490!! Snart väger min tvåmånaders buse lika mycket som "normala" gör när de föds ;)

Imorgon är det dags för vägning igen hos farbror doktorn... Jag hoppas på 3300 gram minst nu annars ger jag upp och låter Johan ta över amningen för jag gör inte mycket annat än matar vår lille gosse! Och han äter med god aptit... Men lägger inte på sig ett gram! Marcus-genen kallar vi det här hemma. Det har även benämnts som mormor Bettan-arvet, något Alexanders mor gärna hade ärvt också ;) men iaf; väger Alexander över 3350 i morgon så köper jag ny lampa till vardagsrummet (på eko)! Inget ont om den fasttejpade bygglampan som sitter där nu, meeen... Väger ungen över 3400 (föga troligt) så kidnappar jag blivande fru Fäldt och sen kör jag till nya Ikea i Älmhult och köper lampan!

Tänkte skriva något om senaste konflikten mellan polisen och djurrättsalliansen... Men behövs det? Alla vet redan att jag hejar på de blå. Jag bjuder på en bild på ungarna istället.