Det var ju ett evigt surrande...

Flugor. Hundratals inomhus!! Så är det när man bor med korna löjligt nära huset :) Det är värst på natten/morgonen. När de ryska-helikopter-flugorna (ni vet de där stora och tunga asen) landar på en om och om igen.

"Flapflapflapflap... Я спускаюсь к посадке!!!" Ropar flugan ("jag går ner för landning!!!") och siktar in sig på den del av kroppen som inte är täckt av det varma fibertäcket. Inte sällan ben eller ansikte.

Inte heller sällan Alexanders lilla kropp. Så han vaknar irriterad och väcker resten av familjen med ett argt vrål.

Den ryska helikoptern har en mindre kusin. Flugans sportmodell. Snabba och envisa små odjur som av någon anledning prompt vill landa på exakt samma millimeter även om man viftar bort dem femtioelva gånger... Och täcker man över deras tänkta landningsplats så lägger de sig ner på golvet en stund och skriker trotsigt, sen väljer det en ny plats och terrorn är igång igen.

Jag är inte den förlåtande typen. Jag smäller allt som har mer än fyra ben nu, helt samvetslöst med min "pangflugare". Det är krig. Jag tänker vinna. Vid löning tänker jag lägga en löjlig summa på kringsföringsmaterial på ekohallen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0