Åter i svacka.
Kräkt hela natten och förmiddagen, inget tycks hjälpa. Så psykiskt och fysiskt trött nu. Ingen jordens undergång igår heller... Såklart. Så lätt kommer man aldrig undan. Det blir jul i år också, den första julen sedan Alice föddes som vi inte åker norrut alls. Blandade känslor för både mig och maken... Jag vill ju såklart fira jul på mammas sätt och maken kläckte ur sig häromdan att även han är lite deppig över att vi inte åker upp då han också tycker om den typ av mysiga och väldigt familjära firande som vi har där... Ja, och så vill han ju köra skoter förstås. Men att resa i år är lika fysiskt möjligt som att klä på en elefant en dykardräkt i storlek small. Nästa år tar vi igen det och då ska dessutom lillan få prova att åka slalom i bydalsfjällen, jag längtar!!!
Känns konstigt här också att ni inte kommer, men vi får ta igen det nästa år :) Och skoter ska det också köras här för nu har vi äntligen fått tillräckligt med snö. Tror Alice kommer att gilla slalombackarna, hon visade talang för skidor redan i år när ni var uppe.KRAM!
