Nillas blogg

Jag brukar inte bry mig så nämnvärt, men nu är jag liiiite irriterad faktiskt. Att ens den biologiska mamman har mage att tro att hon bara ska få hämta barnet plötsligt en dag!? Hade hon velat ha sitt barn hade hon:

1. Inte övergivit sin nyfödda bebis

2. Sökt upp barnet långt tidigare (bullshit att den ENDA kontaktbara personen i heeela Sverige varit borta två år!)

 

Barnet pratar svenska. Barnet pratar inte arabiska. Mamman pratar enbart arabiska. Ska man slita ett barn, i min dotters sköra ålder, från den hon ser som sin mamma och pappa för att istället skicka henne till ett främmande land (där kvinnoförtryck dessutom sker i stor utsträckning) till en för henne okänd kvinna som hon inte kommer förstå ett ord av vad hon säger och heller inte kunna göra sig förstådd... Nej det kan verkligen inte vara att "se till barnets bästa".

 

Åh, vad jag kommer krama om min älskade lilla dotter hårt ikväll. Jag kommer tänka på stackars Haddile när min dotter kommer dra sitt vanliga "mamma älskar mig. Pappa älskar mig. Momma älskar mig. Moffa..." (den här rutinen är LÅÅÅNG, hela släkten ska räknas upp och så ska man svara efter varje namn att "ja, ... älskar dig"). Vem älskar den lilla flickan med de mörka ögonen när hon skickas iväg? Vem ska sjunga om små båtar och rulliga lamm så hon förstår? Vem ska förklara att "det är ingen fara" och hålla om det rädda barn som inte kommer förstå ett enda ord som omgivningen säger? Fy säger jag bara. Fy.