Allting är relativt
Fått lite nya graviditetsbesvär, inte helt oväntat. Här hemma är vi 100% överens om att två barn räcker sen för ärligt talat klarar nog inte min kropp en graviditet till. Iaf sa barnmorskan idag att jag skulle komma direkt för extra prover och koll om jag kände mig onormalt trött. Kom på mig själv med att bara stirra på henne, tänkandes "driver hon med mig?". Onormalt trött är mitt nya mellannamn, jag sover, spyr och tittar på barnprogram med Alice. Tur jag har en underbart självgående dotter som tycker morsan duger som lekkamrat även fast jag ligger på soffan med en hink... Vi kallar leken "hämta papper till mamma, snälla vännen". Skämt åsido, Alices far har tagit över det mesta lekandet, matlagandet och städandet här hemma. Är ju inte länge kvar nu, lillebror har lagt sig med huvudet ner och sjunkit en bit men är tack och lov inte fixerad än. Tänker som planerat hålla mig över nyår så stackarn slipper bli yngst i klassen. "det bestämmer inte du" säger alla och nä, förvisso... Men jag tänker försöka!! Om jag så ska dra ihop låren med foglossningsbältet och ligga ner hela jäkla julhelgen!! Får ju ev ner min älskade barnvakt då så jag slipper oroa mig för vem som ska ta Alice om vi får bråttom... Tack Moa!!! Bästa systern jag har!!
