Days of DAGIS

Så har det börjat på riktigt... Dagistiden. Jag avskyr fortfarande hela idén med att lämna bort mitt barn - jag vill ju umgås med henne hela tiden! Men vi lever i ett sådant samhälle och det är bara att gilla läget. Extra mycket lägesgillning är det att jag har en UNDERBAR arbetsgivare som låter mig bestämma mina egna tider med flex-system, så jag kan lätt anpassa så vi kan lämna sent och hämta tidigt så ofta vi bara kan. Dagis och arbete innebär inte på något sätt slutet för våra små utflykter, roadtrips eller kakbakningen (läs: degätning)

Jag förstår verkligen inte er föräldrar som har barnen på dagis mer än nödvändigt - varför skaffade ni barn om ni inte vill vara med dem!? Klart ungar är skitjobbiga ibland - det är nog alla barn - men när de springer mot en med utsträckta armar för att kramas så är det värt det! Eller när man får en blöt hela-munnen-öppen-massa-dregel-puss... Kärlek!

Förresten har jag fått min mens. Tjena, liksom... Igår. Skulle inte den försvinna nu tills jag fick lite hormontillskott som barnmorskan sa? Fast å andra sidan var det samma barnmorskemottagning som sågade våra chanser att få barn och föreslog att vi skulle söka avancerad hjälp - något jag också ifrågasätter nu med Alice här utan att sett röken av provrör.

Nu ska jag gå och lägga mig på soffan... Förhoppningsvis blir det bilköp denna el nästa vecka - om Johan bara kan bestämma sig för vad han vill ha. Sen måste vi köpa en extra bilstol till Alice, så hon kan åka i båda... Någon som har en till salu??

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0