Alexander
Det här är Alexander... Han är 6 månader och har inga tänder. Han låter som en svårstartad gammal bil när han skrattar och han dreglar som en liten tiggande hund för jämnan.
Han har små små händer som han viftar med när han blir uppspelt. Han har starka nypor och han älskar att dra i andra människors hår.
Han har runda små fötter som han studsar fram på när han går i sin gåstol.
Han har intensiva blå ögon som kan få hans mammas ishjärta att smälta.
Han har rött hår. Och en ank-keps. Och en stark vilja.
I gryningen brukar han bli lite orolig, då vill han komma över till våran säng där han sedan ligger nära och myser. Han är oändligt älskad. Av oss. Av sin syster. Av andra.
Han älskar majskrokar och päron. Han hatar potatis.
Han plaskar vilt när han badar och skrattar högt när han ser hunden.
Det här, kära ni, är Alexander...
...och det är rakt på honom ni kraschar när ni försöker köra om i Lyngsjökorsningen om jag inte lyckas se er och tvärbromsa. Jag skulle aldrig förlåta er om det hände.
Ingenting är värt det. Ni kan gott sänka farten och köra lagligt en liten stund, det gör inte ont.
