Släkten är värst
Nilla hade städångest innan föräldrarna skulle komma... Föräldrarna gruvade sig för den långa resan med mina syskon... Brorsan, som tydligen inte vet var gränsen går, kontrade med att få ett hjärtfel och hamna på sjukan.
Fine, Fredrik... Du vann. Ditt är värst för den här gången. Men jag kommer igen!
Ligger på soffan... Jag "städar under" den. Faktiskt började det så men när jag ändå lutade mig över för att skjuta in den mot väggen igen så fick jag motorstopp.
Hör Johan sucka trött från Alices rum... Hör Alice (som ska nattas) sjunga och busa. Jag ger dem 10 minuter, har inte Ungen somnat så går jag in och räddar gubben.
Lilla gumman, du behöver inte ha städångest, koppla av o vila istället. Hoppas¨på att lillebror snart är på benen igen så vi kan komma ner. Men ova mej att du inte "kommer igen" för er stackars mamma orkar inte mer sorg, oro och olycka nu. Nu hoppas vi att allt vänder och att lycka o välgång ler mot oss istället. Hälsa Alice att snart kommer "momma dä i bilen" :) Älskar er alla!
