Ibland tänker jag tillbaka...
För ett år sedan hade jag ingen aning om vad det innebar att vara "mamma"... Nu vet jag. Det innebär ALLT och sen lite till därutöver.
För ett år sedan visste jag t.ex. hela tiden var jag hade min unge - den låg ju i magen.... Nu är det värre. Tjejen går. Tjejen springer. Tjejen kryper när hon har riktigt bråttom, i synnerhet när hon är på väg någonstans dit där hon vet att hon inte får vara...
Alice är en typisk unge. En sån där goskit som skrattar högt när man säger "nej" och fortsätter bada sina leksaker i toaletten... En buse som studsar och tjuter av glädje när man kommer på henne med händerna fulla av hundhår medan familjens hund försöker fly i panik. Hon är inte bara en handfull, hon är en hel famn. Och vi älskar henne för det.
Ang. sömnvanorna så har de ändrats. Jag vet inte om det är till det bättre eller sämre. Hon sover hela nätterna nu iaf, men förut la vi henne ner och då somnade hon... Nu tar nattningen tammetusan längre tid än det gjorde att kliva upp på nätterna innan. Jaja... Hon har tack och lov en pappa med gudomligt tålamod. Något som hennes mamma saknar.
Ja, tålamod och ork fanns där tills den dagen jag började jobba... Sen dog det ut. Den där eviga-snäll-hormonen försvann när jag slutade amma. Nu är det trötta mamman som är grymt glad att det iaf inte är tvillingar eller värre. En räcker. Och när någon säger "ska ni inte skaffa en till" så skrattar både den trötta mamman och den tålmodige pappan - för vi har en famnfull unge i Alice och behöver varken mer eller mindre!
Sen vill jag bara spy lite galla över 80% av befolkningen:
Varför ska det vara så fruktansvärt svårt att hålla isär arbete och privatliv? Om ni har en kompis som är gynekolog, går ni då och visar era kön när ni träffas?? Då kanske det är dags att sluta umgås.
För ett år sedan visste jag t.ex. hela tiden var jag hade min unge - den låg ju i magen.... Nu är det värre. Tjejen går. Tjejen springer. Tjejen kryper när hon har riktigt bråttom, i synnerhet när hon är på väg någonstans dit där hon vet att hon inte får vara...
Alice är en typisk unge. En sån där goskit som skrattar högt när man säger "nej" och fortsätter bada sina leksaker i toaletten... En buse som studsar och tjuter av glädje när man kommer på henne med händerna fulla av hundhår medan familjens hund försöker fly i panik. Hon är inte bara en handfull, hon är en hel famn. Och vi älskar henne för det.
Ang. sömnvanorna så har de ändrats. Jag vet inte om det är till det bättre eller sämre. Hon sover hela nätterna nu iaf, men förut la vi henne ner och då somnade hon... Nu tar nattningen tammetusan längre tid än det gjorde att kliva upp på nätterna innan. Jaja... Hon har tack och lov en pappa med gudomligt tålamod. Något som hennes mamma saknar.
Ja, tålamod och ork fanns där tills den dagen jag började jobba... Sen dog det ut. Den där eviga-snäll-hormonen försvann när jag slutade amma. Nu är det trötta mamman som är grymt glad att det iaf inte är tvillingar eller värre. En räcker. Och när någon säger "ska ni inte skaffa en till" så skrattar både den trötta mamman och den tålmodige pappan - för vi har en famnfull unge i Alice och behöver varken mer eller mindre!
Sen vill jag bara spy lite galla över 80% av befolkningen:
Varför ska det vara så fruktansvärt svårt att hålla isär arbete och privatliv? Om ni har en kompis som är gynekolog, går ni då och visar era kön när ni träffas?? Då kanske det är dags att sluta umgås.
Kommentarer
Postat av: Joan
Svara på sms för tusan! :) Ska vi ses imorgon? Need to know :D
Trackback
